Jag tränade på gym idag och märkte att man inte håller uppe styrkan i kroppen genom att bara fika på Roasters en hel sommar. Lär av mina misstag och tänk på mig när jag har gräslig träningsverk imorgon!
Och bilden har egentligen ingenting med saken att göra.
A bitch in a box. Eller kanske snarare en bitch och fyra boxar + en resväska. Nu gör jag det faktiskt, jag flyttar hemifrån. Jag har köpt alldeles för få flyttkartonger och blev ganska förvånad över vilka grejer jag började prioritera bort samt vilka jag har valt att ta med mig. exempel:
- tre par klackeskor fick göra rum för ett överkast
- alla dvder (förutom Bert-serien) byttes mot Carolinas "framtid Sjulsmark"-penna.
- hälften av alla mina sängkläder la jag tillbaka i garderoben för att ta med mig fyra gamla pinsamma dagböcker från lågstadiet.
-hårborste byttes mot en skiftnyckel
Jag insåg dessutom att jag förmodligen inte kommer ha någon större nytta av balklänningen, den får hänga kvar tills jag får nobelpriset i "packa-ner-otippat-många-grejer-på-liten-yta".
Jag hade en hejdåfest och som vanligt när jag har fest så var det inte en jävel som fotade, fast det kanske var lika bra. Hur som helst så var den lyckad, mysig och blöt.
Jag hatar verkligen teknik som inte fungerar, det är det värsta som finns. Jag och min mobil har haft många fina stunder tillsammans ända tills för en stund sedan då den tog farväl av jordelivet. Det känns ganska sorgligt och nu när den är borta har jag lite dåligt samvete över att jag mest varit förbannad på den på sistone. Det var egentligen inget fel på den alls
bara några små skavanker.
Jag sammanställde en lista över skavankerna:
En stor spricka i displayen efter att jag tappat ett spett på den på jobbet, fast den skavanken var jag nästan bara glad för eftersom den gav några ganska feta manlighetspoäng som jag var rätt nöjd över.
knappen för 8 samt bokstäverna tu och v kärvade, man fick ta i med våld om det skulle bli någon åtta.
repor över hela telefonen, men det bryr jag mig inte om.
"avtryckarknappen" till kameran har av och till varit oanvändbar, på senaste tiden har den inte fungerat alls.
Blåtanden har inte velat samarbeta med min dator. fast jag misstänker att det mest beror på mig och mina bristande datorkunskaper.
Det ringde en idiot till mig med jämna mellanrum, om man kan välja att skylla på telefonen så väljer jag att göra det nu.
Den jobbigaste skavanken har varit att joysticken endast fungerar baklänges, alltså uppifrån och ner. det är jobbigt, tro mig. det är förmodligen det största problemet jag stött på i mitt nittonåriga i-landsliv. riktigt riktigt jobbigt.
Trots alla dessa skavanker har jag varit nöjd med telefonen, jag har försvarat den mot glåpord och hållit den varmt om hjärtat (eller iallafall i jeansfickan). Idag gjorde jag brutalt och omedvetet slut på den. jag glömde den i regnjackan, vilket resulterade i den hitils brutalaste skavanken
8. Det rinner vatten ur den. Det gör att till och med jag förstår att det är dags att släppa taget. dags för en ny mobiltelefon.
Tack för den här tiden
(och ni kan ju fortfarande ringa mig på mitt hemnummer)
Jag tror faktiskt att du kommer klara dig galant utan mig, och jag kommer nog klara mig ganska bra utan dig också. Under en av mina sällsynta snilleblixtar kom jag på att jag måste chansa, det värsta som kan hända är att allt går åt helvete, och då har jag iallafall försökt. Man måste nog välja väg för att komma någonstans, även om man inte är säker på att vägen är helt rätt. Sen när började jag skriva ganska pinsamma och sentimentala blogginlägg? (kanske är bäst att ni vänjer er)
Här är texten i förstoring (och i blått, för att pigga upp):
"Äckligaste - Gladaste kulturen
Förra veckan såg jag ett breakdanceuppträdande.
Man fick gåshud av obehag. Alla tjejer har sköna jeans, gympadojjor samt en adidaströja med dragkedja.
Den här gruppen, älskar verkligen att dansa med andra människor. Att umgås, öva, lära sig något nytt och samtidigt röra på sig.
De var så sjukt glada, tyvärr säkert självmordsbenägna några av dem. För man njuter inte så mycket, man ler inte så mycket när man står på en utescen med 2grader i luften.
Jag blev så tagen av den här kulturen, den var så äcklig.
Lika äcklig som när någon går på toa, bär långarmat och kommer ut med högra armen upppdragen, torkararmen. Som när 40+ har 80-tals rockballader som mobilsignal eller, "Never gonna give you up" med Rick Roll...."
Oj! han måste verkligen hata oss.
Spana in mitt och Carolina Henrikssons projektarbete förresten, om ni pallar lite självmordsbenägen äckelkultur med sköna gympadojor.
Om man har tagit studenten bör man tydligen skicka ut ett tackkort med bild på den leende studenten till alla som dök upp på mottagningen och grattade. Tyvärr glömde jag och mina päron att ta några sådana bilder och därför tvingade han mig att dressa upp mig med mössa och hela kittet idag. Pappa tog det här på stort allvar och var mycket mån om att det inte skulle synas att hela arrangemanget var en fejk-student och därför fick jag inte stå framför liljorna i trädgården (som är jättesnygga för tillfället) eftersom att ALLA vet att liljor inte blommar i början av juni. Det här med studenttackkort är dödligt allvar. "Tänk nu på att det här kortet kommer att sitta på dina släktingars kylskåp iallafall några veckor, om du har otur så hamnar du till och med i fotoalbum. så se gullig ut nu"
