Jag slipper trycka på ljudlös när jag inte vill svara.

Jag hatar verkligen teknik som inte fungerar, det är det värsta som finns. Jag och min mobil har haft många fina stunder tillsammans ända tills för en stund sedan då den tog farväl av jordelivet. Det känns ganska sorgligt och nu när den är borta har jag lite dåligt samvete över att jag mest varit förbannad på den på sistone. Det var egentligen inget fel på den alls

bara några små skavanker. 

Jag sammanställde en lista över skavankerna:

1.  En stor spricka i displayen efter att jag tappat ett spett på den på jobbet, fast den skavanken var jag nästan bara glad för eftersom den gav några ganska feta manlighetspoäng som jag var rätt nöjd över.
2.  knappen för 8 samt bokstäverna tu och v kärvade, man fick ta i med våld om det skulle bli någon åtta.
3.  repor över hela telefonen, men det bryr jag mig inte om.
4. "avtryckarknappen" till kameran har av och till varit oanvändbar, på senaste tiden har den inte fungerat alls.
5. Blåtanden har inte velat samarbeta med min dator. fast jag misstänker att det mest beror på mig och mina bristande datorkunskaper.
6. Det ringde en idiot till mig med jämna mellanrum, om man kan välja att skylla på telefonen så väljer jag att göra det nu.
7. Den jobbigaste skavanken har varit att joysticken endast fungerar baklänges, alltså uppifrån och ner. det är jobbigt, tro mig. det är förmodligen det största problemet jag stött på i mitt nittonåriga i-landsliv. riktigt riktigt jobbigt.

Trots alla dessa skavanker har jag varit nöjd med telefonen, jag har försvarat den mot glåpord och hållit den varmt om hjärtat (eller iallafall i jeansfickan). Idag gjorde jag brutalt och omedvetet slut på den. jag glömde den i regnjackan, vilket resulterade i den hitils brutalaste skavanken

  8. Det rinner vatten ur den. Det gör att till och med jag förstår att det är dags att släppa                 taget. dags för en ny mobiltelefon. 

Tack för den här tiden

(och ni kan ju fortfarande ringa mig på mitt hemnummer)