Ännu ett steg mot en strålande karriär.

Livet är fullt av val, här sitter jag och kollar på "den rätte för Rosing" när jag knappt sett nyheterna på tre månader. Det känns inte som att mitt liv går i rätt riktning.

Varför inte?

Om man utbildar sig till hovslagare så är man garanterad jobb efter avslutad utbildning.

Synd att jag är allergisk, och rädd för hästar.

Mitt i den iskalla men ack så ljuva februarikvällen så har jag drabbats av extremt dåligt humör.

Och nu tänker jag skriva ogivande, fullständigt självcentrerat och med noll självinsikt om alla mina världsliga problem.

1. Jag är skitsur på min mamma för att hon påpekade att jag äter mycket chips.

2. Jag har munsår.

3. Jag känner mig tråkig.

4. Jag har ont i ryggen.

5. Jag har inte fått NÅGONTING gjort det här lovet.

6. Lovet är snart slut

7. Jag är sugen på något men vet inte vad.

8. Jag får inget svar när jag ringer.

9. jag är PANK

Ja, nu vet ni hur det ligger till iallafall.

Typ såhär rörlig är jag.

Och nu ska fanskapet till kropp och dansa, allt är det där afron-passets fel. skit.

Hej Luleyo

I söndags firade vi Ainos födelsedag, det känns fint att vara hemma och i natt har jag drömt om gymnasiet.

Men hitt på nå.

Lovisa: 

USCH! Alltså jag har skittråkigt!!!! Carro jobbar, David är på turné, Ni är i södra Sverige, Aino jobbar, Linea är i umeå, mamma är i stockholm. JAG HAR INGA VÄNNER! Vad ska jag hitta på?

Amanda_blomman:

Men gå ut och klättra över ett högt plank, du får en bra kick om du klarar det!

"Känn den underbara rytmen i fötterna"

Idag har jag varit på ett Afro-pass på Stil i Luleå. Jag gjorde mooves som "elefanten", "hämta vatten", "fjärilen" och "Senegal".  Jävla skit att jag inte kunde dela denna upplevelse med någon. Jag kommer nog aldrig förstå mig på gruppträning på gym men tycker ändå att det har en viss charm, jag vill inte vara den som är den liksom.

Imorgon ska jag på DanceAerobic. höhö.

+ "Elefanten"

+ "Fjärilen"

+  "Senegal"

+  Sovmorgon en hel vecka

+  Våfflor

- Accelererande äggallergi

- Kroniskt pank

- Krystade samtal utan innehåll med gamla bekanta

- Jävla skit.

- Att jag ALDRIG kommer mig för saker, jag är fan sämst. 

Kom ihåg att inte glömma bort.

Jag åkte tåg hem i fredags för att vila upp mig i Luleå under sportlovet och tror att jag gav ett ganska förvirrat intryck på min medresenär under resan. 

Ganska förvirrat intryck nr ett:

Jag stormar in i kupén i tron om att den är tom, blir extremt förvånad över att det redan sitter någon där och det enda jag får ur mig är ett skräckslaget "HEJ". Min medresenär säger ingenting. Jag säger hysteriskt:"OJ har jag hamnat i rätt kupé, jo ja det har jag.... eh.. ja". 

Hon säger ingenting

Jag blir stressad

Jag stormar ut ur kupén.

Tjejen i kupén - Lovisa   1-0

Ganska förvirrat intryck nr två:

Jag har varit i en tom kupé några meter bort och pratat med Carro i telefon och vågar mig efter mitt första misslyckade försök till kontakt tillbaka till min egen kupé. 

Stämningen är lika tryckt som innan och jag bestämmer mig för att klättra upp i min säng för att slippa sitta och tomglo på min tysta kupékompis. 

Jag börjar häva mig upp i överslafen, lyckas inte alls utan fastnar på halva vägen och sprattlar hysteriskt med benen för att försöka hitta något att stödja mig på. Det hela såg inte så coolt och avslappnat ut som jag tänkte mig att det skulle bli.

Jag gör mitt bästa för att se häftig ut ändå. Sätter mig mitt emot den tysta tjejen och gör ett nytt försöka att lätta upp stämningen:

Jag: "höhöhehehahee ojdå, ja det där gick ju inte...."

Tjejen i kupén säger inte helt oväntat: ingenting

Tjejen i kupén - Lovisa   2-0

Ganska förvirrat intryck nr tre:

Det ringer i min telefon och visar sig vara en kille som sitter i kupén några meter bort där jag pratade med Carro i telefon. Jag hade föga förvånande glömt min plånbok  där och han hittade mitt nummer på eniro. Jag går dit, tackar det finaste jag kan och går tillbaka till min kupé.

Jag: "Amen bra att man lyckas drälla plånkan överallt"

Tjejen i kupén säger: ingenting.

tjejen i kupén - Lovisa   3-0

Sen gav jag upp. Hon vann på knockout och jag fick ÄN EN GÅNG bevisat för mig att det inte finns någonting i hela världen som stressar mig mer än tysta människor.